miehellberg

Jag trodde att rak kommunikation var något bra.
Jag tycker det.
Man ska vara rak och ärlig, utan att såra människor för mycket.
Ibland kan man inte låta bli att såra andra, men man får vara lite känslig ibland.

Fingertoppskänsla..

Jag fick höra igår att jag är illa omtyckt.
Att så många har svårt för mej.
Ehhhh....



????????????????????????????

Ok...
Människan ifråga som har gått och sagt detta om mej...
Känner hon mej??

Nope.





Jag har tilltalat henne kanske.....Ehhhhhhhhhhhh.....   5 ggr sen jag började i februari??
Hon jobbar hos min ordinarie brukares granne.
Vi har alltså ALDRIG jobbat ihop..

Men ändå kan hon uttala sej om mej...
Vi har aldrig suttit och pratat hon och jag...
Ehhhhh...
Jag vet att jag inte  borde bry mej..

Men det faktum att folk tycker illa om mej gör mej ledsen och deppig just nu..
Just nu är jag visst ganska känslig.


Jag pratade med min chef igår och talade om för henne vad som pågår, och jag sa till henne att hon faktiskt får ta tag i detta. Jag tänker inte ta skit från nån!!!!

Pratade med en av skitsnackskärringens kollegor.
Berättade för henne vad kossan sagt om mej.
Då började E garva.. Kossan har gått och snackat fett med skit om E också!!!!
Jäkla skit!!
Hur orkar man gå omkring och snacka skit??

Hur hanterar man en sån situation?
Utan att slå ihjäl nån???


Jag får väl ändra på mej .
Gå och smyga, fjäska, slicka röv och snacka skit som alla andra..
Gå som katten kring het gröt, snacka så mkt skit som möjligt om kollegor för att i nästa ögonblick hugga folk i ryggen..

Nä, inte min stil.
Har jag nåt att säga till nån, då säger jag det.

Tack och hej..