Att komma till insikt.

Det kan man göra på olika sätt.
Jag har funnit mig i konstiga situationer. Som inte lett mig till något annat än ännu konstigare situationer.

Har ni någonsin hamnat i situationer som ni inte hajar hur i helskotta ni hamnat där??

Vi backar tillbaka.
Jag har kommit till insikt.
Jag har börjat fundera över vad jag tillför mitt eget liv.
Absolut inget deprimerande.

Vad tillför jag för energier?



Jag funderar.

Över den där konstiga spiralen av negativitet som funnits runt min varelse under en längre tid.

Var är den nu?

Jag kan andas.

Jag lever.

Men jag saknar något.

Är det negativiteten som jag saknar?

Jag är ju så van att ha den där.

Men vart kom den ifrån?

Ungefär som smärta.
Man vänjer sig.

Till slut är man så van att ha den där, så att man funderar över vad det är som fattas när man inte har den...


Jag fokuserar och analyserar.
Vad är det som gjort att jag hamnat i denna negativa spiral?

Hur kommer man ur den?

Jag har talat mycket med en god vän som har många kloka ord och tankar.




Vänner är bra i sådana här lägen.
Men frågan är....



Hur mycket kan man dela med sig av negativitet till sina vänner innan de börjar känna av den??
Innan DE hamnar i den där negativa spiralen som man själv varit i?


Detta blev lite rörigt.
Men tankarna går runt i mitt huvud och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på dem.

Men jag behöver inte få ordning på dem.

Jag behöver bara få snurr på dem, så att de kan passera.

Jag konstaterar at negativa tankar fortfarande finns, men att ta dem till sig och ägan tid till dem vore just nu samma sak som att acceptera dem.
Och DET tänker jag INTE göra!!


Nu andas jag och finns.


Jag vill avsluta detta inlägg med att låna ett citat från en vän:

"Vänskap är som ett bankkonto. Man kan inte bara ta ut utan att sätta in".

Så sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0