miehellberg

Har precis kommit hem efter en promenad med hundarna.
Det är väl inget kan tyckas, men jag har fortfarande paket om benet....

Tog sparken och hade byrackorna i koppel och begav mig ut.
Skönt var det i alla fall för själen att komma ut lite.

Det blir lätt ganska mycket funderingar under tiden.

Som nu t ex funderade jag över detta som Björn skrev om i sin blogg igår.

Motgångar.
Hur hanterar vi dem?

Väldigt intressant faktiskt!!
Det finns nog inte 2 människor som hanterar motgångar likadant..

Hur reagerar jag?
Det beror lite på vad det är för motgång.

Om vi tar en lite lätt motgång som t ex att det bränner fast i botten på en gryta.
Inte så stort, men ack så irriterande!!

Men jag lär mig av det! Vad lär jag mig? Jo att jag ska röra lite mera i grytan under tiden som det kokar.


En lite större motgång:
Jag ramlade av hästen och slog mig ganska rejält. Smärtan var stor, självförtroendet fick sig en rejäl törn och jag lärde mig att inte ha pälsglans på hästen?
Nej skämt åsido, men den skadan ledde till att jag hade väldigt ont i foten väldigt länge.

Vad lärde jag mig av det?
Jo faktiskt ganska mycket.

Inte av själva fallet, men konvalescenstiden, den har varit ganska lärorik.
Inte minst den här senaste tiden som jag spenderat med foten i gips.

Frustration, irritation, ilska, ledsen, känslan av otillräcklighet.
Många känslor som man känner av på en och samma gång.

Att handla mat på Ica Maxi sittandes i rullstol. Att Handla på IKEA sittandes i rullstol.
Att ta sig fram på kryckor.

En massa motgångar i en och samma så att säga.

Men jag har fått ett annat perspektiv.
Det har varit oerhört lärorikt ur den synvinkeln.
Att bromsa upp och tänka efter.

Ta vara på de små sakerna.
Jag kan garantera att man hinner fanimej reta upp sig REJÄLT på saker när man inte kommer åt dem!!

Den där spindelväven i hörnet uppe i taket som jag inte kommer åt och när maken kommer hem från jobbet så hinner han knappt innanför dörren innan jag talar om hur himla viktigt det är att han åtgärdar problemet omedelbums på en gång!!!


Hrmmm..



Jag arbetar som personlig assistent.
Jag har ibland svårt med tålamodet om en brukare tjatar som sjutton om att en blomkruka står fel, eller det MÅSTE dammas på tavlan över soffan!!!

EHhhh.... Jag har funderat många gånger över detta fenomen, men nu har det liksom landat i skallen säkert som amen i kyrkan...

Det här har varit en ganska stor motgång för mig och min person.

Jag är låst.
Fast.
"Hjulbent".
Men det är inte permanent, vilket är min lycka just nu.

Men det har fått mig att fundera och förhoppningsvis ska det bidra till att jag blir en bättre människa.


Men vad är då en stor motgång?

Det kan man nog inte mäta eftersom det är alldeles olika från individ till individ.

Jag kan känna mig fruktansvärt egotrippad och tycka att LIVET ÄR ORÄTTVIST just nu.
Men det är ju min känsla. Min upplevelse av situationen.

Men jag väljer att försöka leta upp det positiva i detta och lära mig av det.

Jag ska nu försöka samla ihop ett gäng personer för att lyssna till en föreläsning av ovan nämnda man, Björn, som talar om detta med motgångar och hur man hanterar det.
Hur vänder man negativt till positivt?

Hör av er till mig med intresseanmälan, så ska jag se om vi kan fixa detta ganska snart!!


Ha en bra dag, för det ska jag ha!!!