Skavsår i själen...
Jag tror att jag ska benämna det så..
Jag hade en vän.. Som jag gillade rakt igenom.Som jag trodde gillade mej rakt igenom..
Men det sket sej ju ..Kapitalt.. Men det är historia.
Men kruxet är, att jag faktiskt saknar den vänskapen!
Vi hade skitkul, och långa samtal, mest om ingenting, men ändå mycket innehållsrika..
Jag har försökt fundera och komma på om det var jag som orsakade brytningen. Men jag tror faktiskt inte det..
Jag vet ju inte vad som hände, mer än att det slutade med att jag blev jävligt sviken och baktalad..
Jag önskar personen i fråga allt gott i livet, och har skickat hälsning till henne. Men det mottogs inte positivt.
Undrar varför??
Om det hade varit jag som betett mej som hon, och trots allt fått hälsning, skulle jag motta det.
Faktiskt..
Men hur jag än försöker kan jag inte förtränga henne från mitt medvetande.
Jag önskar att jag kunde faktiskt, men hon sitter som ett skavsår i själen på mej..
Jag önskar henne allt gott i livet .
Vad ska jag göra för att läka detta skavsår?
Plåster??
