miehellberg

Har fått tid hos veterinären idag kl 16.

Då faller domen.
Mona gav mej en gnutta hopp...
Och det tackar jag för...

Jag vet att vi måste ta bort honom, men det är skitjobbigt.
Han är ju min gammelfarbror!!
Min grinolle!!

Min gentleman, min vän..
Mitt Pucko, min hårboll...
 :6:
Det är inte rättvist!!
Han ska leva med mej för resten av mitt liv!!
JAG ska dö före HONOM!!

GUBBJÄVEL!!
 :6:

Allt kändes ju så bra när jag satt i bilen på väg hem från mötet på jobbet.
Fått lite glädjande besked, och kände mig nöjd..

Och så får jag den här smällen...

Fanfanfanfanfanfan.........




"Hur vill ni gör amed kroppen" frågade de min man när han fick tag i dom..

*svimma*

Alltså...
Kan vi konstatera vad det är för fel först??
Typ..

Ungefär som att jag ringer begravningsbyrån åt Tony, för han ska ju till läkaren nästa fredag med sin problemmage....


Ehhhh....



Beslutet är ju taget angående Bailey.
Det beslutet tog jag för nån månad sedan..

Så jag har redan mått bajs ett tag pga detta..
Men nu är det väldigt påtagligt...

Tårarna rinner och jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Jobbigt, men känns ändå rätt..
På nåt underligt sätt...

Nu ska jag samla ihop mig och ta tag i saker och ting..

Idag är jag inte social.

Idag vill jag vara ifred.

Jag återkommer när jag orkar.