miehellberg

Mycket tankar som far genom huvudet idag.
Försöker frenetiskt att rensa, att sålla.

Ord efter ord.
Hårda ord.
Hårda tankar.

Vill ha mjuka tankar och mjuka ord.

Men inte idag.
Jag tycks uppleva saker och ting på ett underligt sätt kanske.
Är det menat som det upplevs?
Eller är det något annat som menas egentligen som jag förväntas förstå?


Hur fungerar vi människor egentligen?
Ska man förstå på en gång så måste det vara tydlighet.

Faktiskt.
Tankarna går åt ett håll...
Undrar.

Men jag ska nog inte fundera så mycket kanske.


Men jag kan inte låta bli.

Behandla mig som du själv skulle vilja bli behandlad.
Tror ni att jag orkar ta emot hur mycket som helst?

Tror ni att ni kan skämta om mig hur mycket som helst???
HUr fan sätter man gränser?

När det kommer till skämt om mig som person.

Tror ni inte att jag tar illa vid mig?

Jag är en väldigt känslig person som behöver bli visad uppskattning.
Respekt.
Och just detta med respekt är ganska fascinerande.

Jag visar inte respekt till folk som inte visar mig det.

Men jag är inte den som är den.
Jag ger gärna folk en andra chans.

Inga problem.

Men ta mig inte för given.

Jag finns inte där hela tiden oavsett vad om man bara tar och tar utan att ge tillbaka...

Som Mona skrev nånstans:
Vänskap är som ett bankkonto. Man kan inte bara ta ut och ta ut utan att sätta in emellanåt.