Onsdagstankar....

Varför har du det jobb du har?
Vad ledde dig in på den banan??

Jag jobbar som personlig assistent.
Det har jag gjort till och från sedan 1994.

Det är länge..
Men jag har ju jobbat en hel del inom hemtjänsten också, och det är lärorikt och roligt!!

Gamla människor har ofta så mycket att berätta!
Vilka liv de har levt, vad de har varit med om!!

Superspännande!!

Men så halkade jag in på Personlig assistent på heltid.
Har trivts som fisken i många år.
Har jobbat med många olika brukare.

Många olika handikapp.

Det ger erfarenhet!
Spännade livsöden och underliga sjukdomshistorier!

Varför jag jobbar som personlig assistent?

Jo, för att jag tycker om att hjälpa människor.

Enkelt.

Men så råkar jag ut för en del kollegor som uppenbarligen avskyr mig som pesten.
Jag hajar inte varför man lägger ner tid på att bry sig så jävla mycket om sina kollegor att man bemödar sig med att reta sig??

Jag är ju på jobbet för att göra mitt jobb.
Punkt.

Det gör jag.
Men så är jag människa.
Jag bryr mig om den jag jobbar med.

Brukaren alltså.

Jag bryr mig om mina kollegor i den bemärkelsen att jag vill att alla ska må bra på sitt arbete.
Ingen ska behöva gå till jobbet och må dåligt!

Men nu är det jag som mår dåligt.
Inte av jobbet, men av vetskapen att jag har kollegor som avskyr mig som pesten.

Vad gör man då i ett sådant läge?

Biter ihop?
Försöker att ändra på sig så att man ska falla dem i smaken?

Springer till chefen i parti och minut?

Nej.
Man funderar.

JAG funderar.
Det KAN INTE vara mig det är så mycket fel på.
Jag gör mitt jobb.
Jag är bra på mitt jobb.

Jag har erfarenhet och besitter kunskap.
Men sladdriga kärringfasoner, det har jag fan aldrig befattat mig med.
Kommer inte att göra det heller.

Hur kommer man ifrån sånt här??


Hur bekämpar man fittstimmen som tycks livnära sig på att baktala andra i sin närhet så mycket de orkar???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0